”Då var den sista lådan klar.” Ropade den utmattade flyttgubben som i timmar packat, tejpat och burit kartonger från de olika husplanen in i flyttbilen. ”Jag kommer”, sa hon försiktigt medan hon stod köket och lutade sig mot den marmorbänk de skrivit på villakontraktet. Nyckeln som hon, vi kallar henne Alyssa, stillsamt la på marmorbänken gled enkelt av nyckelknippan som nu var fylld med nycklar till olika vänners och släktingars lägenheter. På vägen ut gick Alyssa långsamt förbi köksfönstret i hopp om att, för en gångs skull, se något levande i hennes nu avlidna trädgård. Det en gång färgrika blomsterland och getingparadis hade nu förvandlats till ett ogräsfyllt Afghanistan, inte ens liljorna stod kvar. Som allt annat i mitt liv tänkte hon medan hon för en sista gång öppnande dörren med sina bara vänsterfingrar och gick utan att vända sig om för att säga farväl.

De var ett relativt ungt nyinflyttat par i solsidan-villan men hade redan sett sidor hos varandra de inte tidigare sett, kanske inte ens hos sig själva. Alyssa var med sin långa och smala men ändå kurviga figur en av stans vackraste kvinnor. Hennes hår var voluminöst och ansiktet var aldrig blekare än det växtgödsel hon använde till blommorna. ”Älskling, kan du inte se till att åka och köpa växtgödsel när du ändå är ute och handlar? Jag är rädd att våra pioner inte växer som de ska. Glöm gärna inte det den här gången”, bad Alyssa varsamt. ”Absolut”, svarade hennes partner bestämt medan han drog sitt blonda hår bakom öronen och klev in i deras Volvo XC-70. ”Köp den där jättesäcken”, skrek hon efter honom från trädgården. Hennes sambo, Alder, låtsades inte höra medan han backade ut på gatan och körde i väg. Han hade som följd av den sista tidens oljekris varit fastsvetsad på sitt jobb på Nordic Derivatives Exchange och därmed tillbringat väldigt lite tid med Alyssa, vilket lett till att deras relation för tillfället var svagare än någonsin. Olja var hans specialitet och det var oljeprisets utveckling efter BP-krisen som ledde till att Alder tjänat storkovan och därmed gav dem möjligheten att ta steget från stanslägenheten till villan. Däremot såg oljan för tillfället ut att även vara hans nedgång.

I bilen stängde han av bägge sina mobiltelefoner för att, även om det bara var en stund, fly från både jobb och partner. The Beatles spelades i bakgrunden och solglasögonen han tagit ur handskfacket gled graciöst på hans ovanligt bleka ansikte medan han sakta stannade till vid rödljuset. ”Äntligen, äntligen lite frid och fröjd. Men tänk om hon glömt? Nej, det kan hon inte ha gjort! Hon spelar bara för att se om jag har glömt. Typiskt brudar! Nu ska vi ha en trevlig kväll med fantastisk mat, gott vin och vackra blommor”, försökte han övertala sig själv medan han la i första växeln och svängde in på centrumets parkeringsplats.

”Jag hade beställt två Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge från 2008”, frågade han nervöst inne på systembolaget i hopp om att de fått inte flaskorna. ”Ditt bokningsnummer?” Frågade den unga kvinnan i disken artigt. ”666”, sa Alder bestämt. Detta är deras favoritvin som de alltid dricker på deras årsdag, ett vin de senast avnjöt för ett år sedan. Nervositeten släppte när han såg den unga kvinnan komma med en vinflaska i vardera hand. Efter han betalat vinflaskorna förflyttade han sig bland myllret av människor mot Vivo med shopping-listan i den ena handen och en femkrona den andra.

”Nej, han kan inte ha glömt. Det är inte möjligt! Jag vet att han varit upptagen med det där jävla fossila bränslet men det är inte möjligt!” Sade Alyssa tyst till sig själv i sin trädgård medan hon bäddade om hennes favoritblommor, pionerna. Blomsterlandet hade varit en tillflyktszon för Alyssa under den senaste tiden då hon känt sig ensam och förhållandet varit turbulent. Här var hon härskare och bestämde över blommornas framtid vilket gav henne en känsla av lugn, en känsla av kontroll och tillfredsställelse. Här behövdes varken fossila bränslen, sex eller pengar. Det enda som behövdes var uppmärksamhet, som sedan förvandlades till kärlek från blommorna i form av doft och färg, speciellt från piorerna. Pionerna hade dock haft det svårt att hantera flytten från staden.

Omegaklockan som hon fått i födelsedagspresent av Alder började nu närma sig sex och Alyssa sliter av sig trädgårdshandskarna och går i frustrerat högst upp i parets vita trevåningsvilla. ”Skärp dig! Alder har inte glömt. Du är bara paranoid eftersom ni haft det tufft de senaste månaderna! Ring och säg åt honom att köpa vårt vin. Då måste han komma ihåg i fall han glömt”, Säger hon frustrerat till sin spegelbild. Hon ringer ett flertal samtal till hans mobil men bemöts av samma svar, hans eländiga telefonsvarare. Frustrationen har nu övergått till besvikelse och hon bestämmer sig för att vila lite i parets nyinköpta hästens-säng.

”Vinet, check. Köttet, check. Sallad, avokado, tomat och lök, check check.” Efter några sekunder kommer han på, ”Juste fan, blommorna!” Alder tvärnitar halvt och svänger raskt av höger mot en OKQ8-mack där han tidigare köpt liljor till Alyssa när de var precis nyinflyttade. Han hittade jättefina liljor med endast en svag nyans av rosa, ”Perfekt!” Under bilresan hem var han fundersam kring hur han skulle presentera kvällsupplägget och kom fram till att det var lika bra att berätta direkt, ”så hon inte tror att jag glömt.”

Både telefonerna slås på och han kliver ur bilen i deras uppfart och hämtar matkassorna som han lagt i baksätet. Medan han går till huset på deras grusbelagda gång vibrerar det i hans högra ficka men matkassorna som erövrat hans bägge händer hejdar honom från att kolla. Det behövs endast två stora kliv upp för de fem trappsteg som leder till parets altan och huvudingång. ”Älskling?!” Ropar han medan han slängar av sig skorna och går in i köket. ”Hallå?!” Matkassorna ställer han ned på marmorbänken och han blickar ut genom köksfönstret för att se i fall hon gömt sig i trädgården.

På övervåningen vaknar Alyssa endast av hans hallå-skrik. Hon gnuggar sig för ögonen, glider in i sina tofflor och börjar gå ned för deras knarriga trätrappa. ”Köpte du någon växtgödsel?” Ropar hon från övervåningen. ”Jävla skithelvetesfan!” Säger Alder tyst till sig själv. ”Älskling, jag är jätteledsen men jag glömde verkligen. Kom ned så har jag en överraskning till dig”, sa han glatt från nedervåningen. Han hör hur hennes steg avstannar i några sekunder följt av ett djupt suck. Stegen ökar intensivt som om en flock lejon kom nedspringande. ”Är du helt jävla dum i huvudet?” Ryter hon aggressivt. ”Jag har bett dig om en jävla grej, en jävla grej den senaste månaden. Och NEJ, det är inte närhet, sex eller minsta gnutta av kärlek. Utan det enda jag bett om är en jävla säck, en stor jävla säck växtgödsel åt mina blommor som likt vår relation verkar vara jävligt utdöende.” ”Hjärtat, lugna ned dig nu. Du är helt nyvaken.” Säger han med en lugnande röst. ”Vi kan väl bara se till att ha en trevlig kväll i kväll?” Tystnaden håller i några sekunder innan hon lägger huvudet på sidan och frågar, ”Vet du ens vad det är för dag i dag?” ”Ja, det är klart! Det var åtta år sedan som jag blev förälskad i dig.” Utbrister han i lättnad. ”Jaha, så de där två åren innan var du inte förälskad i mig!?” Säger hon med en skakande röst medan hennes mungipor börjar skaka och falla mot marken. ”Älskling, det är klart.” Säger Alder med ett nervöst skratt. ”Men det var ju då det blev officiellt, på riktigt. Lyckligaste dagen i mitt liv och det vet du!” ”Kalla mig inte älskling!” Skriker Alyssa medan hon slänger upp händerna i ansiktet och kastar sig ned i deras barcelona-soffa. Alder försöker försiktigt sätta sig ned bredvid henne och lägger ömt handen på hennes högra axel. ”GÅ! Rör mig inte!” Ryter hon som de lejon han tidigare hörde springa ned för trappan. Alder försökte lugna ned henne med de middagsplaner han hade, blommorna han köpt och löften om att de i framtiden skulle de spendera mer tid tillsammans. ”Det är för sent!” Utbrister Alyssa medan tårarna rinner som floder längs hennes rosenröda kinder och ned till halsen. Denna kommentar triggar i gång Alder som ställer sig upp och aggressivt skriker, ”Vaddå för sent!? Vad fan menar du, Alyssa?” ”Det är för sent!” Häcklar hon fram ännu en gång. Alder slår sina stadiga nävar hårt i marmorbänken och kollar på henne medan hon i soffan ligger med händerna för ansiktet, gråtandes som om något hade dött. ”Alyssa, nu ska vi ha vår jävla middag och ha det jävligt trevligt. Är det förstått!?” Hon sätter sig långsamt upp i soffan och hämtar andan, ”Jag vill inte. Jag orkar inte. Det är nog bra om jag åker och bor hos Iris ett tag…” Tystnaden känns evig och det tidigare stormiga hav är nu helt stilla. Alder kollar djupt in i hennes ögon sedan ned i marken, på matkassorna och ned i marken igen. ”Eller vaddå, tror du inte att det kanske är bra för oss?” Frågar Alyssa tyst och försiktigt. Alder kollar nu ännu djupare i hennes ögon, på matkassorna och ytterligare en gång ned i marken. Det stundtals lugna hav börjar nu koka och han tar en av deras Couvent des Jacobins-flaskor och sular i väggen på en Ernst Billgren-tavla de fick av hennes pappa på den lyckligaste dagen av hans liv. ”Du är ju fan i mig helt från vettet din jävla slampa!” Vrålar han som om han aldrig tidigare höjt sin röst. ”Ursäkta!?” Säger hon häpet. ”Hade du i stället spenderat lite tid med mig hade vi aldrig haft det här problemet. Och hur fan vågar du kalla mig det ditt jävla fullblodssvin?!” ”Förväntar du dig att vi ska kunna betala för kåken och alla dina jävla Schutterman-reor med din fjantlön som florist?” Alyssa ställer sig snabbt upp och sliter av det som hon hade näst längst till vänster och kastade den mot Alder för att sedan springa upp för trappan med den intensitet som den flock lejon som tidigare sprang ned.

”Då var den sista lådan klar.” Ropade den utmattade flyttgubben som i timmar packat, tejpat och burit lådor från de olika husplanen in i flyttbilen.

”Jag kommer.”

Personligen uppskattar jag isbergstekniken och därmed många av Hemingways verk. Isbergstekniken låter mig som läsare fantisera kring det dolda budskapet och innebörden vilket leder till att jag blir mer engagerad i min läsning, i stället för att hänga med när någon brittisk detektiv försöker lösa ännu ett superdramatiskt mord. Fastän handlingarna i Hemingways verk kanske inte alltid är det mest intresseväckande utan kommer mest från hans personliga upplevelser så kompenserar han detta med typiska Hemingway-dialoger, fantastisk beskrivning av miljö och natur samt isbergstekniken.

’Berg som vita elefanter’ är en klassisk Hemingway-skildring där natur, sprit och isbergstekniken tillsammans gör den till en gripande och särpräglad berättelse. Den inleds med vad som verkar vara slutet på en lång resa, ”Han sa ingenting utan tittade på väskorna som stod vid stationsväggen. På dem fanns lappar från alla hotell där de legat över natten.” Huvudpersonerna är amerikanen och en kvinna som vid två tillfällen kallas för Jig.

Den varma och torra väntan på expresståget mot Barcelona inleds med alkohol och en från början stillsam dialog som sedan förvandlas till en allt intensivare diskussion. Så som jag uppfattar det börjar de nämligen diskutera i fall kvinnan, Jig, ska göra abort. Detta är inget som Hemingway hävdar i texten utan något som läsaren själv får komma fram till. Innan vi får vår första ledtråd kring vad det kan vara som de diskutera får vi en blick in i deras, enligt mig, laddade relation som samtidigt klart och tydligt speglar mannens överlägsenhet.

Den första ledtråden vi får om aborten är när amerikanen säger, ”Det är faktiskt en kolossalt enkel operation, Jig. Egentligen är det inte alls nån operation.” Här märker vi hur känsligt ämnet är för kvinnan då hon direkt försöker undvika frågan genom att kolla ned i marken. Jag tycker den här frasen gör det ganska tydligt då det inte finns många operationer som egentligen inte är någon operation. Mannen försöker sedan övertala henne att hon faktiskt inte alls tycker operationen är farlig; ”Jag vet att du inte tycker det är farligt, Jig. Det är faktiskt ingenting att tala om.” Ännu en gång försöker hon undvika både att svara och kolla mannen i ögonen genom att gömma blicken i golvet.

Det är nästkommande kommentar som övertygade mig att det hela var en abortfråga. Mannen säger nämligen, ”Det är bara att släppa in luften.” Eftersom ’Berg som vita elefanter’ släpptes 1927 anser jag det även lämpligt att denna berättelse utspelar sig under 1920-talet. Under denna period var en möjlighet till abort att spräcka ”modersäcken”, vet inte om det är rätt uttryckt, genom att blåsa in luft.

Något som ytterligare stärker teorin att det skulle handla om en graviditet är när han säger, ”Visst har det det. Men det är bara dig jag vill ha. Jag vill inte ha någon annan. Och jag vet hur absolut enkelt det är.” Frasen ”Jag vill inte ha någon annan än dig” skulle kunna visa ganska tydligt att han är motvillig till en eventuell graviditet. Men kan även tyda att de två är älskare, eller bara nyligen träffats.

Först nu förstår läsaren varför stämningen till en början var laddad då det inte handlade om en döende romans, som man kanske tidigare trodde. Diskussionen fortsätter med att hon säger att hon vill att det ska bli som förr och att de ska bli lyckliga igen. Amerikanen hävdar att allt kommer lösa sig, hon å andra sidan känner sig smått uppgiven.

Ännu ett uttalande som ytterligare stärker abort-teorin är när hon säger, ”Och vi kunde ha allt det här. Och vi kunde ha allting och för var dag gör vi det omöjligare.” Här menar hon att desto längre de väntar, desto mindre är chanserna att det ska bli som förr, att de ska bli lyckliga. Mannen berättar aldrig varför han vill att hon ska göra abort, inte heller vad konsekvenserna skulle kunna bli. En anledning skulle kunna vara, som sagt, att han är gift. Men jag tror snarare det handlar om att ett barn skulle förändra deras livsstil. Det framgår i texten och det första citatet att amerikanen och Jig reser runt väldigt mycket då de har olika lappar från diverse hotell på sina resväskor. Ett barn skulle alltså förhindra denna typ av livsstil.

Trots att Jig påstår att hon vill att allt ska vara som förr tror jag att hon innerst inne inte själv vet. ”Flickan tittade på bambuförhönget, sträckte ut handen och grep tag om två av stavsnörena.” Detta kan symbolisera antingen henne och amerikanen eller henne och sitt barn. Samtidigt känns det inte som om hon direkt värnar om sitt barn med tanke på den mängd sprit och öl hon dricker.

Mannen verkar från en början väldigt mån om att kvinnan gör abort. Men desto mer de diskuterar blir han allt mer neutral och hävdar att han är beredd att ta konsekvenserna oavsett vad hon väljer, eftersom det enligt lag är hennes val.

En ytterligare intressant detalj som jag hittade var att hennes namn, Jig, är ett verktyg som används för att kontrollera andra verktyg. Därmed använder mannen henne för att försöka kontrollera graviditetens framtid. Med kunskap om Hemingways bakgrund känns detta, enligt mig, väldigt troligt.

Slutet påvisar ännu en gång mannens dominans om man ser det ur ett symboliskt perspektiv då det är han som bestämmer hur hon ska göra med barnet. Det är nämligen mannen som tar väskorna och flyttar dem till spåret, därmed sett ur ett symboliskt perspektiv fattade det slutgiltiga beslutet om dess framtid. Hemingway låter läsarna själv avgöra hur det slutar, därmed vilket val mannen gör.

1, 2, 3 

Albert Watson 

15, 17, 21, 28