”Då var den sista lådan klar.” Ropade den utmattade flyttgubben som i timmar packat, tejpat och burit kartonger från de olika husplanen in i flyttbilen. ”Jag kommer”, sa hon försiktigt medan hon stod köket och lutade sig mot den marmorbänk de skrivit på villakontraktet. Nyckeln som hon, vi kallar henne Alyssa, stillsamt la på marmorbänken gled enkelt av nyckelknippan som nu var fylld med nycklar till olika vänners och släktingars lägenheter. På vägen ut gick Alyssa långsamt förbi köksfönstret i hopp om att, för en gångs skull, se något levande i hennes nu avlidna trädgård. Det en gång färgrika blomsterland och getingparadis hade nu förvandlats till ett ogräsfyllt Afghanistan, inte ens liljorna stod kvar. Som allt annat i mitt liv tänkte hon medan hon för en sista gång öppnande dörren med sina bara vänsterfingrar och gick utan att vända sig om för att säga farväl.

De var ett relativt ungt nyinflyttat par i solsidan-villan men hade redan sett sidor hos varandra de inte tidigare sett, kanske inte ens hos sig själva. Alyssa var med sin långa och smala men ändå kurviga figur en av stans vackraste kvinnor. Hennes hår var voluminöst och ansiktet var aldrig blekare än den chokladmjölk hon var besatt av. Hon hade generellt är väldigt lugnt temperament och ansågs av många att vara för snäll. ”Älskling, kan du inte se till att åka och köpa växtgödsel när du ändå är ute och handlar? Jag är rädd att våra pioner inte växer som de ska. Glöm gärna inte det den här gången”, bad Alyssa varsamt från hennes trädgård medan hon hörde getingarnas surrande. ”Absolut”, svarade hennes partner bestämt medan han drog sitt blonda hår bakom öronen och klev in i deras Volvo XC-70. ”Köp den där jättesäcken”, skrek hon efter honom från trädgården. Hennes sambo, Alder, låtsades inte höra medan han backade ut på gatan och körde i väg. Alder var en mycket självsäker och kraftigt byggd man som erövrade de flesta sällskap han befann sig i. Men med Alyssa var han mjuk och somnade ofta i hennes armar till Chanel no. 5-doften. Han hade som följd av den sista tidens oljekris varit fastsvetsad på sitt jobb på Nordic Derivatives Exchange och därmed tillbringat väldigt lite tid med Alyssa, vilket lett till att deras relation för tillfället var svagare än någonsin. Olja var hans specialitet och det var oljeprisets utveckling efter BP-krisen som ledde till att Alder tjänat storkovan och därmed gav dem möjligheten att ta steget från stanslägenheten till villan. Däremot såg oljan för tillfället ut att även vara hans nedgång.

I bilen stängde han av bägge sina mobiltelefoner för att, även om det bara var en stund, fly från både jobb och partner. The Beatles spelades högt i bakgrunden och solglasögonen han tagit ur handskfacket gled graciöst på hans ovanligt bleka ansikte medan han sakta stannade till vid rödljuset. ”Äntligen, äntligen lite frid och fröjd. Men tänk om hon glömt? Nej, det kan hon inte ha gjort! Hon spelar bara för att se om jag har glömt. Typiskt brudar! Nu ska vi ha en trevlig kväll med fantastisk mat, gott vin och vackra blommor”, försökte han övertala sig själv medan han la i första växeln och svängde in på centrumets överfulla parkeringsplats.

”Jag hade beställt två Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge från 2008”, frågade han nervöst inne på systembolaget i hopp om att de fått in flaskorna. ”Ditt bokningsnummer?” Frågade den unga kvinnan i disken artigt. ”666”, sa Alder bestämt. Detta är deras favoritvin som de alltid dricker på deras årsdag, ett vin de senast avnjöt för ett år sedan. Vinet har en fyllig, fruktig smak av mörka bär och mörk choklad. Nervositeten släppte när han såg den unga kvinnan komma med en vinflaska i vardera hand. Efter han betalat vinflaskorna förflyttade han sig bland myllret av människor mot Vivo med shopping-listan i den ena handen och en femkrona den andra.

”Nej, han kan inte ha glömt. Det är inte möjligt! Jag vet att han varit upptagen med det där jävla fossila bränslet men det är inte möjligt!” Sade Alyssa tyst till sig själv i sin trädgård medan hon bäddade om hennes favoritblommor, pionerna. Trädgården var utspridd på den östra sidan av parets villa men någon kvällssol fick den inte eftersom huset stod i vägen. Blomsterlandet hade varit en tillflyktszon för Alyssa under den senaste tiden då hon känt sig ensam och förhållandet varit turbulent. Här var hon härskare och bestämde över blommornas framtid vilket gav henne en känsla av lugn, en känsla av kontroll och tillfredsställelse. Något som även stärktes av den mjuka blomsterdoften och getingarnas surrande. Här behövdes varken fossila bränslen, sex eller pengar. Det enda som behövdes var uppmärksamhet, som sedan förvandlades till kärlek från blommorna i form av doft och färg, speciellt från piorerna. Pionerna hade dock haft det svårt att hantera flytten från staden.

Den guldiga omegaklockan som hon fått i födelsedagspresent av Alder började nu närma sig sex och Alyssa sliter av sig sina smutsiga trädgårdshandskar och går i frustrerat högst upp i parets vita trevåningsvilla. ”Skärp dig! Alder har inte glömt. Du är bara paranoid eftersom ni haft det tufft de senaste månaderna! Ring och säg åt honom att köpa vårt vin. Då måste han komma ihåg i fall han glömt”, Säger hon frustrerat till sin spegelbild. Hon ringer ett flertal samtal till hans mobil men bemöts av samma svar, hans eländiga telefonsvarare. Frustrationen har nu övergått till besvikelse och hon lägger sig bestämt i parets nyinköpta hästens-säng utan att tvätta hennes händer som trots trädgårdshandskar luktade som ett vilt blomsterland.

”Vinet, check. Köttet, check. Sallad, avokado, tomat och lök, check check.” Efter några sekunder kommer han på, ”Juste fan, blommorna!” Alder tvärnitar halvt på den dubbelfiliga vägen och svänger aggressivt av höger mot en tom OKQ8-mack där han tidigare köpt liljor till Alyssa när de var precis nyinflyttade. Han hittade jättefina liljor med endast en svag nyans av rosa, vilka doftade precis som tropikernas värld, ”Perfekt!” Under bilresan hem var han fundersam kring hur han skulle presentera kvällsupplägget och kom fram till att det var lika bra att berätta direkt, ”så hon inte tror att jag glömt.”

Både telefonerna slås på och han kliver ur bilen i deras uppfart och hämtar matkassorna som han lagt i baksätet. Medan han går till huset på deras grusbelagda gång vibrerar det i hans högra ficka men matkassorna som erövrat hans bägge händer hejdar honom från att kolla. Det behövs endast två stora kliv upp för de fem trappsteg som leder till parets altan och huvudingång. ”Älskling?!” Ropar han medan han slängar av sig skorna och går in i köket. ”Hallå?!” Matkassorna ställer han ned på marmorbänken och han blickar ut genom köksfönstret för att se i fall hon gömt sig i trädgården.

På övervåningen vaknar Alyssa endast av hans hallå-skrik. Hon gnuggar sig för ögonen, glider in i sina tofflor och börjar gå ned för deras knarriga trätrappa. ”Köpte du någon växtgödsel?” Ropar hon från övervåningen. ”Jävla skithelvetesfan!” Säger Alder tyst till sig själv. ”Älskling, jag är jätteledsen men jag glömde verkligen. Kom ned så har jag en överraskning till dig”, sa han glatt från nedervåningen. Han hör hur hennes steg avstannar i några sekunder följt av ett djupt suck. Stegen ökar intensivt som om en flock lejon kom nedspringande. ”Är du helt jävla dum i huvudet?” Ryter hon aggressivt. ”Jag har bett dig om en jävla grej, en jävla grej den senaste månaden. Och NEJ, det är inte närhet, sex eller minsta gnutta av kärlek. Utan det enda jag bett om är en jävla säck, en stor jävla säck växtgödsel åt mina blommor som likt vår relation verkar vara jävligt utdöende.” ”Hjärtat, lugna ned dig nu. Du är helt nyvaken.” Säger han med en lugnande röst. ”Vi kan väl bara se till att ha en trevlig kväll i kväll?” Tystnaden håller i några sekunder innan hon lägger huvudet på sidan och frågar, ”Vet du ens vad det är för dag i dag?” ”Ja, det är klart! Det var åtta år sedan som jag blev förälskad i dig.” Utbrister han i lättnad. ”Jaha, så de där två åren innan var du inte förälskad i mig!?” Säger hon med en skakande röst medan hennes mungipor börjar skaka och falla mot marken. ”Älskling, det är klart.” Säger Alder med ett nervöst skratt. ”Men det var ju då det blev officiellt, på riktigt. Lyckligaste dagen i mitt liv och det vet du!” ”Kalla mig inte älskling!” Skriker Alyssa medan hon slänger upp händerna i ansiktet och kastar sig ned i deras barcelona-soffa. Alder försöker försiktigt sätta sig ned bredvid henne och lägger ömt handen på hennes högra axel. ”GÅ! Rör mig inte!” Ryter hon som de lejon han tidigare hörde springa ned för trappan. Alder försökte lugna ned henne med de middagsplaner han hade, blommorna han köpt och löften om att de i framtiden skulle de spendera mer tid tillsammans. ”Det är för sent!” Utbrister Alyssa medan tårarna rinner som floder längs hennes rosenröda kinder och ned till halsen. Denna kommentar triggar i gång Alder som ställer sig upp och aggressivt skriker, ”Vaddå för sent!? Vad fan menar du, Alyssa?” ”Det är för sent!” Häcklar hon fram ännu en gång. Alder slår sina stadiga nävar hårt i marmorbänken och kollar på henne medan hon i soffan ligger med händerna för ansiktet, gråtandes som om något hade dött. ”Alyssa, nu ska vi ha vår jävla middag och ha det jävligt trevligt. Är det förstått!?” Hon sätter sig långsamt upp i soffan och hämtar andan, ”Jag vill inte. Jag orkar inte. Det är nog bra om jag åker och bor hos Iris ett tag…” Iris var en gammal barndomsvän som alltid stöttat och hjälpt Alyssa tidigare då hennes förhållanden nödlandat. Tystnaden känns evig och det tidigare stormiga hav är nu helt stilla. Alder kollar djupt in i hennes ögon sedan ned i marken, på matkassorna och ned i marken igen. ”Eller vaddå, tror du inte att det kanske är bra för oss?” Frågar Alyssa tyst och försiktigt. Alder kollar nu ännu djupare i hennes ögon, på matkassorna och ytterligare en gång ned i marken. Det stundtals lugna hav börjar nu koka och han tar en av deras Couvent des Jacobins-flaskor och sular i väggen på en Ernst Billgren-tavla de fick av hennes pappa på den lyckligaste dagen av hans liv. ”Du är ju fan i mig helt från vettet din jävla slampa!” Vrålar han som om han aldrig tidigare höjt sin röst. ”Ursäkta!?” Säger hon häpet. ”Hade du i stället spenderat lite tid med mig hade vi aldrig haft det här problemet. Och hur fan vågar du kalla mig det ditt jävla fullblodssvin?!” ”Förväntar du dig att vi ska kunna betala för kåken och alla dina jävla Schutterman-reor med din fjantlön som florist?” Alyssa ställer sig snabbt upp och sliter av det som hon hade näst längst till vänster och kastade den mot Alder för att sedan springa upp för trappan med den intensitet som den flock lejon som tidigare sprang ned.

”Då var den sista lådan klar.” Ropade den utmattade flyttgubben som i timmar packat, tejpat och burit lådor från de olika husplanen in i flyttbilen.

”Jag kommer.”